Syster ringde igår 21.30, lät mer död än levande och sa "jag måste in till akuten, har så jävla ont i magen" För dem som inte vet så är hon nyopererad då hon har krons... Iallafall, jag fick i panik ringa runt och säga att jag var tvungen att springa hem från jobbet 45 minuter tidigare, (fick tag på en telefonsvarare och slängde iväg ett mail) jag var tvungen att ha hundarna, hundar klarar sig själva tänker ni, och det gör dem, men inte alla tre ihop, för tjejerna tkr visserligen om varandra men är inte att lita på när dem är ensamma... så jag sprang hem, ambulansen kom inom 3 min och hämtade henne.. Egentligen vet jag att det inte är "ngt farligt" men jag blev ledsen, chockad och lite skärrad.... Det gör så ont, att se ngn ha så ont... Tur att jag hade bebisarna som gjorde mig sällskap. Kl 4 inatt kom Danne hem och sov ett par timmar, sen åkte han tillbaka vid 9 i morse.
Linda har fått ett rum nu och hon mådde bättre, men hade fått morfin så berodde nog på det. Hon har dock fått hoppa mellan olika läkare då de ej vet vad det är, om det har med sjukdomen att göra eller om det kan vara blindtarmen, eller ngt annat. Nu är det bara att avvakta. :(



Tänker på dig sis.

Nu ska jag käka frukost, ta en dusch och fräscha till mig!!