Just så känns det..
Jag är bland folk heela tiden (förutom NU när jag varit i soffläge sen i fredags efter jobbet, f*ck you feber) men ändå känner jag mig så förbannat ensam...
Hela dagen har jag legat med bärbara på magen, läst olika ointressanta bloggar, läst mina vänners (som självklart är intressanta) bloggar, har hängt på Fb, kollat på allt och ingenting på tvn, samt käkat en jävla massa halstabletter. Allt detta förutom halstabletterna, har jag gjort för att inte hinna ifatt och tänka, för jag känner att detta är en livsfarlig period för mig att tänka.. jag känner mig så fruktansvärt tom.. har en känsla i magen, som inte alls är en bra känsla.. Har tårarna nära till hands fast jag egentligen är ganska lycklig, eller lycklig är ett ganska stort ord, men jag är glad. Jag gillar läget i livet, trodde jag(?) tills nu när jag mår såhär just av mitt läge. Men det är bara en dum period, en dum svacka, en sån som jag lyckas falla ner i titt som tätt.
Men om jag, trots allt jag tidigare skrivit, ska spåna lite på det då... så trooor jag att det denna gång beror på att jag kände hur det mesta höll på att lösa sig...

Världens bästa vänner? -CHECK!
Nytt och bra jobb? -check!
Håller till i rätt del av Sverige? -jag vet inte än, men som det känns just nu -check!
Träningen på g? -check!
Ngn som fick mig att må bra? -Ngt gick snett? check!


Men vad händer, JOOOOOOOOOOOO jag blir sjuk och det känns som ett hårt jävla slag i ansiktet faktiskt...
Nu tänker ni "förhelvete, du är bara lite förkyld!" Och jaa, det stämmer faktiskt, jag är bara lite förkyld, har lite feber, är lite yr i skallen och har lite huvudvärk. Men det räcker ibland för att jag ska bli deppig as heeell och fundera på allt annat här i livet som faktiskt inte bara är en liten förkyldning. Men jag ger det ett par dagar till, sen är jag piggelin igen, på löpbandet eller den sjukt obekväma spinningcykeln, eller så umgås jag med mina (fruktansvärt saknade och underbara) vänner, eller så sitter jag på jobbet och pratar med en pratglad gubbe, gubbar är förresten bäst! :)


Men först, lite mer tankar om detta, jag saknar mina vänner som en efter en verkar försvinna bort, jag är SJUKT glad för er skull, Lina, Bella & Isa, Matilda.. ja ni vet ju vilka ni är. jag är STOLT över er, som vågar och vinner!! Men jag saknar er, skitmkt! Jag saknar även dem som finns nära mig, Lisa, Lina, Cecilia och Emma.. För ni är nära men ändå så långt borta.. :/
Börjar känna att de är det här som är att vara vuxen, man kan inte ha alla sina bästa vänner från högstadiet vid sin sida hela livet, det funkar liksom inte så.. Men det är fan också hårt, som bara fan. Det gör ont i mig när jag tänker så. Att ni inte alltid ska vara 5 minuter bort och att vi inte alltid ska göra allting ihop.
En sådan tanke som Sb, både -07 och -08.. Är nog faktiskt det roligaste jag gjort i mitt liv, men nu kan inte alla åka samtidigt av olika anledningar, alla jobbar och får inte ledigt samtidigt, den ena vill si och den andra så.. osvosvosv.

Hela gänget, förutom Lisa, halloween, måste varit -07 va?? Småttingar :)

Jag skulle nog faktiskt kunna vara 18 eller ja i mitt fall 19, ta studenten och göra om den sommaren igen, igen och igen dock tills jag tröttnat och vill bli äldre, då är det ok.. men inte nu...
Men jag tror det är övergången, från barn/ungdom-vuxen som gör mig både stressad, ledsen men samtidigt väldigt förväntansfull.
Jag måste nog lita på Anki som säger att, "din bästa ålder är mellan 25-30, utan tvekan" jahaapp, bara att vänta in det då..
Men tills dess ska jag göra 100 000 roliga saker och må bra, med BARA bra människor. För varför vara med ngn som ger dålig energi? Nae det är inte min grej.... Nu ska jag försöka ändra mina tankar, vill ngn hjälpa till, släng in en kommentar.





Okej, detta skrev jag för 4.5 h sen.... Sen dess har jag fått ett glädjande besked; jag slipper betala sista hyran, vilket innebär 3000 kr plus denna månad, eller inte plus, men iaf "inte 3000 kr minus".. Jag är glad för min skull iaf.


PH nuuu, måste se på tv6play eftersom jag kom påt nu och det är sluta om 15..


Puss på er.


Trodde du att du inte skulle få vara med? Klart du får, bästa! :) <3