Nästan precis som vanligt faktiskt, men det känns bra! Felet satt inte i håret, utan i det håret sitter fast på, huvudet alltså.. Där ville jag ha en förändring, jag ville möblera om rummet, jag satt upp tavlor, klippte sönder kläder (som faktiskt blev bra..) jag funderade på att göra allt möjligt konstigt, för att få en förändring, men jag tror inte alls att det sitter i hur jag ser ut, eller inte ser ut... Nu har jag lugnat ner mig igen, när jag faktiskt förstått mig på mig själv, för en gång skull.

Dock är en förändring på gång, en stor sådan, jag tror på detta men samtidigt som jag är så pirrig och glad, så är jag så rädd.. Men den känslan är ju en förhållandevis bra känsla, jag gillar den.
Det är nu eller aldrig, jag röstar på NU, vad säger ni? Planering behövs!
När jag vet mer, så kommer jag berätta för er! :)


Tack fisen för lunchen, mums!


Vi hörs.