Det finns alltid två sätt att berätta saker på, antingen väljer man att säga det som låter bäst i lyssnarens öron (ibland är detta en lögn) eller så väljer man alternativ nr. 2, att säga sanningen, personligen väljer jag alltid nr. 2..
Dock är vi alla olika.



Det var som häromdagen då Lisen ville ha tips och råd i en svår fråga.. jag sa vad jag tyckte och tänkte i situationen och vad jag hade gjort.

Fick då frågan..

- Säger du det för att du är min vän? var på jag svarade;
- Jag har aldrig i hela mitt liv blivit beskylld för att vara oärlig, varför skulle jag börja nu och mot min bästa vän dessutom? så skrev lisen;
- nej det är klart, du är typ ärligast!

Och det är jag verkligen, ibland på gott, ibland ont..


Sen är det ju även så att lyssnaren har ett val, antingen litar man på det berättaren säger fullt ut, eller så tvivlar man, ifrågasätter eller helt enkelt misstror...


Vi har alla ett val, så är det bara.




Är på jobbet nu, känner mig ganska trasig, sovit dåligt, vänt och vridit hela natten, tänkt ska jag eller ska jag inte?

Känns rätt kul att vänner får smått panik när dem inte kan läsa min blogg och förbjuder mig att sluta...
Började även dagen med detta sms; "Hallå snygging! För det första saknar jag dig. Och för det andra så vill jag kunna läsa din blogg. Och för det tredje så saknar jag dig. Och för det fjärde, även att man inte brukar ha med en fjärde punkt, så älskar jag dig. Fattar du eller? :) <3"

Simon, Simon, Simon; lite för bra för att vara sann va? Älskar dig med!