Hej hörrni!


Det här inlägget är något speciellt, det kommer att betyda mest för mig, sen jag började blogga, egentligen sen jag föddes.

Jag vet att jag klagat väldigt mycket på sista tiden, mått mkt dåligt både fysiskt och psykist, men innerst inne, längst in därinne mår jag så jävla bra, är världens lyckligaste och stoltaste person i hela världen!



Den 28/5, klockan var typ 13.30 för jag skulle precis hoppa på ett kvällspass och knallade (eller förresten var jag nog sen som vanligt, så jag halvsprang in och bort till min plats i hörnet på 6:e våningen) då ringde Linda, äldsta systeryster och det var inget konstigt med det med tanke på att vi pratar i telefonen varje dag och ibland upptill 7 ggr, varje dag..... Vi pratade lite fort, sen sa hon "jag måste berätta en sak"... tankarna for runt, "FANFANFAN, vad är det som har hänt?" för av ngn konstig jäkla anledning så är första tanken att ngt negativt, dåligt, hänt... så jag hann tänka dödsfall som värst, innan hon avbröt mig i mitt tänkade och sa "Du ska bli moster" Okej jag gråter nu... i skrivandes stund trillar tårarna här.. men då, jag bröt ihop som den stora bebis jag är, grät, gräät, skrek "ÄR DET SANT?" och grät lite till... Minns inte mer av vad jag sa.. men chocken var ett faktum, jag ska alltså inte bara bli moster, jag ska bli Världens i särklass bästa moster!!!! Det var än så länge den lyckligaste dagen i mitt liv, lyckligare kommer det bli när Arnold har tänkt titta ut, vilket är i mitten på januari. (återkommer till Arnold snart) Jag vet inte ens om jag kommer vara såhär lycklig när jag själv är gravid, jag hoppas det, men det här känns som det största som kan hända mig, det kommer som sagt förhoppningsvis dela förstaplats med att själv bli mamma!


Nu börjar en kula synas och i förra veckan så sov linda och hundarna över här, då fick jag känna Arnold, kändes mest som en fisk som snärtade till lite försiktigt, men det var han, det var min lilla Arnold. Han fattar inte än hur hans moster ska skämma bort honom, han fattar inte än att han tillslut kommer tröttna på alla kläder, leksaker, allt lördagsgodis och alla pussar som hans moster kommer ge honom.. Han kommer få be mig sluta, men jag kommer inte kunna göra det ändå...
Förresten, leksakerna får han nog handla med någon annan än moster, jag har nog inte berättat det för er men när jag var på lekhuset (tror jag det var?) för ett par månader sen, så stod en pappa och en pojke framför oss i kassan (Lisa köpte present till Nathalies lilla julia) man förstod att dem handlade presenter till en lillasyster, säkert en jobbig jävla lillasyster, pojken ville självklart också ha ngt, väldigt väldigt mkt! Men pappan envisades om att det var systern som fyllde år och alltså hennes tur att få leksaker... När dem gick ut så börjar han gråta, pojken var verkligen förkrossad så han gick och satte sig och grät ännu mer och vägrade följa med pappa till bilen och när mamma försökte gå fram och trösta honom så går han bara ännu längre bort!
Och vad gör jag tror ni!? Börjar storböla!! Jo det är sant, jag tjöt och fick så himla ont i hjärtat.. lilla lilla pojken! Om moster ska handla leksaker med Arnold så måste hon hitta ngt chefsjobb först....... :)



Okej, Arnold, det har hans pappa valt att kalla bebisen i magen, vi vet inte om det blir en pojke eller flicka, (jag tror tjej!!!) alla andra tror kille.. Men han ska alltså inte heta Arnold om det blir en kille, för barnets kära pappa ska inte få bestämma. :) men han är en Arnold bara, vi kallar honom eller henne det.. Kul för en liten prinsessa att få veta om ett par år att vi kallat henne Arnold i 9 månader... tss! :)




MEN;

 Jag är alltså den lyckligaste blivande moster på denna jord!!!! <3