Okej, mitt spontana ord som ska beskriva det jag just gjort; vidrigt! Verkligen VIDRIGT! Att åka in i ett rör så att nästippen nästan snuddar vid "taket" och armarna behöver ligga på magen för att få plats, det är något fruktansvärt! Ångesten var ett faktum och jag tror knappt att jag tog ett enda andetag på 20 minuter. Jag fick dock ha ögonbindel och hörlurar med rix fm för att göra det bästa av situationen..
Nu hoppas jag bara att jag aldrig i hela mitt liv ska behöva genomgå samma sak igen.


Usch!!