Varför är det alltid så att om dagen börjar dåligt, så fortsätter den alltid i samma spår? Någon som har en bra förklaring på det?


Försovning är ett bra exempel på "dålig start på dagen" för allt blir bara helt fel, man stressar och har sig, det ÄR inte bra....


Jag kom bort till gymmet i jävligt god tid, möts av.. "men du, spinningen är ju inställd, jag har skrivit det på hemsidan, hon blev jättesjuk och fick springa hem förut... men du vill inte köra core istället?" "nee, jag tränar själv istället" skitsur blev jag. men tänkte fan, skönt att springa också ju, men vadfan?! sjuuukt ont i benhinnorna så kunde springa typ högst 3 km... sen fick jag köra ben och armar/axlar istället, helt opepp... sprang ett par km till innan jag gick hem bara för att jag ville bli trött.. men det blev jag typ inte. fan helvetes benhinnor, VARFÖR ska jag alltid få ont där. -jag har skitbra skor.

kommer hem och har iallafall god mat väntar på mig, kikar in på mitt konto för att kolla hur mkt jag kan göra av med ikväll.... vilket var INGENTING.... jag har verkligen existensminimum kvar och det är över 2 veckor kvar till lön. Så bara att ställa in middagen på munken och dissa alla goa kollegor som springer runt och peppar om utgång på fredag. T R Å K I G T .




Nej nu springer jag ner till systrarna och kollar på bonde söker fru, är ju säkert något stolpskott med i det som man kan skratta åt.




Har iallafall fina vänner "smulan, jag bjuder dig på dricka ikväll"
" kom, jag betalar vad du vill ha "

Världens sötaste tjejer, men jag funkar inte så. Då stannar jag hemma istället, punkt slut. Tråkmåns.


puss påer.