Vet inte om jag ens blir förvånad längre?! Har haft en gråtfest hos Lisa, jag startade bra genom att böla som en bebis (jag vet inte ens hur länge) pga en oviss framtid och hur min (stress?) påverkar mig psykiskt. Kmr inte vara aktiv här så mkt nu, jag orkar liksom inte med mitt egna klagande över hur förbannat äckligt dåligt jag mår, för jag gör det, på riktigt. Blir om möjligt mer deppig över mig själv om jag kan läsa sånt här, så här får det nog vara stopp! Vi hörs när vi hörs.