Är tom nu, besviken.. Vet inte, men känns som "förhoppningar" om man ens kan kalla det de? Men som sedan bara skiter sig helt och hållet... VARJE gång gör du mig besviken... VARJE gång kommer tårarna och ilskan och jag kan inte göra det jag bestämt att göra för att jag helt tappar humöret.... INGEN gång, fattar du hur ont det gör. vad faaan, hur tydlig måste man vara här i livet? När man säger rakt ut hur det känns och det ändå inte accepteras eller tillgodoses.... vad gör man då?
Jag kommer antagligen vara skitsur hela kvällen, mot mina underbara vänner, som inte alls gjort mig ngt... jag kommer gå på innebandyn utan att kunna koncentrera mig ett skit och sedan vilja gå hem, för att jag är för sur...
 FANFANFAN, jag är sämst!!

HEJDÅ